Min pappa!

God-morgon! Vaknade av att jag hostade så förbaskat att sova inte va lönt. Jag ser ut som ett spöke, ett spöke med otvättat hår!

Idag vill jag hylla min pappa, utan tvekan den starkaste person jag känner. Han har väl också fel och brister -det gör honom mänsklig...men utan tvekan ändå min hjälte. Utan honom hade jag inte funnits *s*
Nu är det inte därför han är en hjälte, för att han "fixade" till mig och 4 systrar. Även om det var bra gjort i sig. Utan för att han faktiskt ALLTID velat ta hand om oss. Tro mig, det är aldrig en självklarhet att föräldrar tar sitt ansvar. Min pappa hade två jobb och tog hand om mig och tre småtjejer till. Vem skulle inte bli gaaaalen av att konstant jobba, laga mat, tvätta, byta blöja, städa, leka etc med fyra jäntor som är födda inom fem år?

Jag försöker tänka på detta då jag är riktigt trött och tycker att jag har det stressigt. Hur orkade han?? Jag har frågat honom. Svaret blir alltid...lite dröjaande att han var ung, då har man orken (har man?) sen var vi rätt snälla (han ljuuuuger!)
Men jag vet ju att det fanns stunder då han faktiskt satte sig ner och grät i sin ensamhet och det gör ont för mig att tänka på det. Men ändå har jag ALDRIG hört honom säga: Jag skulle vilja ha lite egen tid eller " Jag är så less"....

Nä, jag har det ganska bra! Bara så att när man är trött orkar hjärnan inte ta fram det positiva.

Planen idag är:

1. lämna Elvis hos dag mamman för inskolning mellan kl 10 och 13.

2. Kl 12 ska jag på lunchmöte med entre´och garderobspersonal (mitt extraj.)

3. Köpa skor till Elvis (gör jag när jag ändå är i stan)

4. Ev handla och fixa middag.....



pöss!