Har märkt (snille) att ju mera åren går (klok) och ju tryggare man blir i sig själv (jag) desto mera kan jag acceptera allas olikheter. Förr kunde jag haka upp mig på en del och deras åsikter och beteenden helt i onödan. Försöker sluta med det och inse att alla tänker inte som jag. Och framför allt: ALLT handlar inte om mig. Mig med litet "m"! Skulle det inte bli så mycket enklare och trevligare om vi alla någon gång insåg det?!? Sen finns det tillfällen då jag inser att både jag och andra har nackdelar som inte passar in i alla situationer....(diplomat)
Svammel kanske.....men det är min blogg och mina tankar, alltså fritt fram att tala...som sagt-jag e jag och ingen annan.
Jag ägnade för er som inte vet, flera år åt att utvärdera, ifågasätta och invända mot mitt "jag". Hamnade i en djup depression som var svår men inte omöjlig att ta sig ur. Visst, man kan tycka att de åren gick förlorade men om vi vänder på det så har jag vunnit så många flera välmående år. Jag är STARK!
En del "äldre vuxna" kan ibland titta lite fundersamt misstänksamt då jag talar om mina erfarenheter av olika saker i livet. De förstår inte att jag också är en gammal vuxen i vissa situationer. Det handlar om att ha levt och upplevt en hel del som många 29 åringar (inte 30 än=) inte hunnit med.......därför kan man inte döma människor som man inte vet mycket om...utan att veta vad de bär i sin ryggsäck.
Klura på det du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar